SORGETID

 

Thailands högt aktade "stormunk" avled förra veckan i en ålder av 100 år och några dagar. Vid snart sagt varenda tempel finns nu ett minnespodium uppsatt. 30 dagars landssorg är proklamerat och det är förbud mot att spela levande musik utomhus en tid.

Jag kan inte låta bli att fundera över vad som kommer att hända den dag den omåttligt populäre kungen inte finns bland de levande längre... Hoppas den dagen dröjer länge än.

SLAPPANDE JYCKAR

Dagtid ägnar sig de flesta hundar åt sin favoritsyssla - att sova. Det enda som kan få dem till ett avbrott är om det dyker upp någon annan, icke önskvärd hund....eller utlänning i reviret.

Här nedan följer en kavalkad...

KING CHULALONGKORN MEMORIAL DAY

Foto från Wikipedia

I går, 23 oktober, firades minnet av en av Thailands mest populära regenter - Kung Chulalongkorn.
De flesta affärer var öppna som vanligt, men statliga institutioner hölls stängda.

Kungen föddes den 20 september 1853 och blev regent vid 15 års ålder sedan fadern, kallad Kung Mongkut, hastigt avlidit i malaria. Även sonen var sjuk, men klarade sig.

Kung Chulalongkorn kom att bli en mycket betydelsefull ledare, även om många av hans reformer redan hade påbörjats av fadern. Han införde religionsfrihet i landet, startade postväsen och telegraf, inledde byggandet av järnväg, införde den västerländska almanackan och som kanske det viktigaste avskaffades slaveriet. Man ska veta att vid den här tiden uppskattades ca 1/3 av Thailands befolkning vara slavar.

I Sverige och västerlandet är kanske kungen mest känd på grund av den engelska författarinnan och lärarinnan Anna Leonowens. Hon blev anställd av Kung Mongkut för att undervisa hans fruar och barn - en tämligen mastig arbetsuppgift då den gode kungen hade hela 39 hustrur och 82 barn. Senare skrev hon ner sina minnen från tiden i Thailand, men hon anses ha fabulerat en hel del. Filmer har spelats in på basis av Annas böcker (Anna och kungen). Dessa är dock förbjudna i Thailand eftersom de anses överdriva Annas betydelse och inte visa kungen tillräcklig respekt.

Kung Chulalongkorn besökte även Sverige år 1897 och till minne av denna händelse har vi idag den thailändska paviljongen i Utanede i Ragunda, Jämtland.

Den 23 oktober 1910 avled kungen efter 42 år på tronen och det var denna dag thailändarna hedrade igår.

FISKELYCKA

Nu har jag varit ute i obygden ett tag och varit utan internet. Knappt ens telefonförbindelse, men hör och häpna... det går att leva utan de här företeelserna. Jag fick förmånen att besöka ett äldre par som verkligen kan konsten att leva av vad naturen ger. Som de flesta thailändare får de knappt någon pension, men klarar sig bra ändå. De har inga skulder och odlar och fiskar. En del kan de sälja på marknaden. Mannen i familjen är dessutom duktig på att fläta bambu och säljer även dessa alster på marknaden.

En dag fick jag följa med ut och fiska i en kanal som bevattnar risfälten. Det var fiske med håv och bottenmete som gällde. Fick vi något då...? Jo, ett dussin snorgärsar, en massa gli och några fula små krabbor. Allt togs till vara och åts upp.

Här håvas det gli som sedan kokades ihop till en förvånansvärt välsmakande mörja.

Fiske i natursköna omgivningar.



 

HUNDAR KAN...

 

 

... åtminstone i Chiang Rai.



 

VÄRSTA FIKET

... i Chiang Mai måste nog vara Thamel Coffee and Restaurant i kineskvarteren. Både shoppen på nedre planet och caféet på våningen ovanför är helt klart Nepal-influerad.

I butiken kan man handla kläder, filtar, smycken och annat krims-krams från Nepal och Indien, men det är på övervåningen som den stora upplevelsen väntar. Där kan man dricka te eller kaffe med en kakbit som tilltugg samtidigt som man har fullt sjå att studera den unika inredningen. Fiket är, trots sitt något flummiga yttre, klart värt ett besök.

Jag har lättat upp skuggorna i interiörbilderna ganska kraftigt. Pga att jag bara har en liten laptop med dålig skärm så har jag svårt att bedöma resultatet. Ber därför om ursäkt ifall bilderna ser lite konstiga ut.

 

TILLBAKA I CHIANG MAI

Chiang Mai i norra Thailand är en stad där jag varit många gånger. Nu är jag där igen. Det är en stor stad, om än långt, långt från Bangkok. Prisläget är också långt från Bangkoks. Här kan man leva gott för en relativt ringa penning med svenska mått mätt.

Det finns också en hel del att se i stan med dess omgivningar. Trots att jag, som sagt, varit här åtskilliga gånger finns det mycket ogjort. Det roliga är, att folk som har bott här i flera år säger samma sak.

Runt den gamla delen av staden finns en vallgrav. Delar av ringmuren har res-

taurerats, som här vid Katam Corner.

Floden Ping flyter genom staden för att många mil senare förena sig med flo-

den Nan till den mäktiga Chao Praya.

Morgon och frukost på trottoarkanten i kineskvarteren. Även hunden får sitt.

Är det inte självaste Plåt-Niklas som bjuder in till den här

restaurangen?


















 

 

 

 

 

 

 







 











VEGETARIANERNAS DAG

I helgen som var firade man vegetarianernas dag på många håll runt om i Thailand. Så också i Lumphini Park i Bangkok. Man lagade till grönsaker i mängder och bjöd alla besökare. Påpassligt nog hade man kombinerat tillställningen med en politisk demonstration mot sittande regering, vilken av många anses som fullständigt korrupt - ett tyckande som brukar hänga med de flesta regeringar i det här landet.

Så här tycker man om de styrande idag.

Maskerade demonstranter i Lumphini Park.

 

 

 

DJUR OCH ODJUR

I Bangkoks parker finns gott om djur. Mest är det fåglar förstås och allra mest duvor, men här finns även småfåglar, vadare och stora korpar.

 

 



Fyrfotingarna bor också här...

 ...som den här lilla ekorren.

I den populära Lumphini Park finns stora varanödlor som inte är lika gulliga som ekorren. De är dock fridsamma och håller sig mest i vattnet.

 

TIGGARE

Det finns ganska gott om fattiga människor i Bangkok och med detta följer en hel del tiggeri. Tack och lov tillhör inte tiggarna här den envisa sorten. De sitter lugnt och stilla på trottoarkanten och hoppas på en slant.

Naturligtvis förekommer bedrägerier och skoj också. En gång såg jag en tiggare lägga ut sin matta på trottoaren och förbereda sig för några timmars "jobb". En stund senare kom jag tillbaka samma väg. Då hade han helt plötsligt inga armar. Han satt där med de tomma skjortärmarna fladdrande i vinden med muggen framför sig.

Bäst lycka har de tiggare som sjunger eller spelar. De som bara råtigger får sällan något av thailändarna, om de inte är allvarligt handikappade eller ömkansvärda av annan anledning. Ensamma mammor med barn får inte heller något av thailändarna. De har större lycka bland turisterna. Små barn som tigger gör man ingen tjänst om man ger pengar. Om de tjänar för bra kanske föräldrarna låter dem fortsätta tigga i stället för att skicka dem till skolan.

Den här mannen spelade traditionell thailändsk musik och verkade få mycket pengar.

Obs de små "cymbalerna" som han sköter med fötterna.

 

BANGKOK

Framme och installerad på hotellet. Första dagen gick åt till att besöka fadderbarn - egna och andras. Min egen "unge", Ying, har ju blivit stor och med ett nyligen taget körkort i fickan skjutsade hon stolt "farsan" runt i området.

Vädret är mulet, men regnet har vänligheten att låta vänta på sig till mörkret faller, men då kommer det rejäla skurar med tillhörande åska. Översvämningsläget är ganska normalt i år. Vissa provinser i nord-ost är drabbade, men i övrigt verkar det lugnt.

Internetkvaliteten är si och så just nu så jag hoppas jag får iväg detta inlägg utan mankemang.

Obs att ni kan klicka på bilderna för att se dem i ett större format.

Vi hörs vidare!