MONSTERFISK

I Phattalung har jag tidigare matat fiskar vid templet Wat Pa Lilai några gånger. Då har det handlat om småfisk - kanske upp mot halvkilot, men den här gången var det annorlunda ...

Något kom sakta stigande upp mot ytan från dammens botten ...

... och det var stort

Det var en Mekong Giant Catfish och de största exemplaren lär få de här bjässarna att mera likna agnmörtar.

GLEST MED TURISTER

Provinsen Phattalung har aldrig varit något större turistmål. Dock ökar antalet fastboende utlänningar sakta men säkert. Här finns ingen strand och inte heller något barliv att tala om. Själv har jag varit här många gånger och upptäcker ständigt nya saker.

Natur och kultur är aldrig långt borta.

Här finns ett tempel med en stor grotta. Strax intill ligger detta "hus", som en gång beboddes av en gammal munk. Tidigare har det varit förbommat, men den här gången var det öppet och jag gick förstås in...

Ett ganska läskigt ställe och jag tror inte att jag skulle vilja tillbringa natten här...

... i synnerhet inte som grottan/ huset kryllade av fladdermöss.

BANGKOK SHUT DOWN

Det var med viss bävan jag återvände till Bangkok. Hur skulle det se ut? Skulle man hamna i någon slags upplopp? Nää, det var hur lugnt som helst. Demonstranterna hade förvandlat delar av den vanligtvis hårt trafikerade gatan Sukhumvit till en gågata. Mest var det marknadsstånd, matförsäljning och tältläger, men man hade även byggt upp några scener, där det var blandat med musik och agitation.

Nu stänger vi stan...

Campingläger

Man blir hungrig av att demonstrera.

Vissa vill vara med på bild - andra inte

Sjung med i refrängen nu då...!

Viva Thailand!

Dagen efter att jag åkte vidare, på självaste Alla Hjärtans Dag, så gjorde polisen ett försök att rensa, men det blev visst en ganska halvdan insats efter vad jag hörde på nyheterna.

MERA LANDSBYGD

Innan jag lämnade Vietnam för den här gången hann jag med att besöka Ha Hoa - en liten ort i provinsen Phu Tho.

Risfält med begravningsplats. Det är ganska vanligt att man begraver sina döda vid eller på risfälten.

Det fanns ett tempel i byn och givetvis måste vi besöka detta. Här i landet är det oftast kvinnor och barn som går till templen. I den mån männen följer med så sitter de oftast utanför och röker och ser besvärade ut. Jag väckte därför ganska stor uppmärksamhet, men kanske mest för att jag var utlänning.                         Kvinnan på bilden är föreståndare för helgedomen. Munkar och nunnor tycks inte existera. I vilket fall blev hon glad över mitt besök och trugade i mig flera koppar grönt te.

Templet är buddistiskt, men där fanns även inslag av kinesisk religion och så den här figuren.

Nära byn flyter den stora floden Red River. Så värst röd var den dock inte vid tillfället för fotot.

PÅ VISCHAN I NORRA VIETNAM

När man reser på egen hand i norra Vietnam så finner man ganska snabbt att det är långt ifrån lika enkelt och bekvämt som i Thailand. Biljetten kan inte alltid bokas i förväg och man bör vara på plats vid stationen ca en timme innan avgång för att vara säker på sittplats. Bussarna är ofta små och trånga. Man sitter inte sällan sex personer i bredd, två på ett sittbräde mellan sätena i mittgången. Många kan få stå i flera timmar.

Vägarna har blivit bättre på senare år, men fortfarande kan man få åka miltals på rena kostigar. Samtidigt har eländet en viss charm, fast man har svårt att se det när man är mitt uppe i det. Man får räkna med att det kan ta 6-9 timmar att ta sig 20 mil.

När jag så småningom kom iväg från Dien Bien Phu så mellanlandade jag en natt i Son La för att dagen efter ta mig till Hoa Binh, som ligger ganska nära Hanoi. Det är dock rena landsbygden en bit från staden. Jag gästade en familj i  distriktet Kim Boi och här kommer några bilder därifrån.

En flock buffalos tar sig ett välförtjänt bad efter en hård dag på fälten.

Här är ett gäng damer med rätt hög medelålder i full färd med att spela volleyboll och de var skickliga - helt klart.

I pausen är det inte helt fel med ett bloss ur den stinkande bambupipan.