... kan man numera få i snart sagt varenda gathörn. Kaffedrickandet har ökat kopiöst i det här landet. Vi turister har ju alltid velat ha en kopp riktigt gott kaffe, men för 10-15 år sedan var det svårt utanför storstäderna. Åtminstone i Bangkok fanns Starbucks och Black Canyon, men annars fick man nöja sig med att sippa Nescafé.
Numera finns riktiga kaffebryggare nästan i varenda trottoarholk. Trots de dyra bryggarna kostar inte kaffet mera än 6-10 kr. De stora kedjorna och de lite mera påkostade ställena tar förstås dubbelt så mycket eller ännu mera, Därmed inte sagt att man får bättre kaffe.
Ett sådant lite exklusivare ställe är Baan Phor Liang Meun i Chiang Mai. Man måste veta om det för att hitta dit, där det ligger på en liten bakgata.
Man möts av en märklig miljö. Det är som att kliva ut i en arkeologisk utgrävningsplats, men man ska veta att allt är nytillverkat av lokala konstnärer och bildhuggare.
Kaffet är som sagt inte så mycket bättre här än på trottoaren, men att få sitta en stund i den lummiga serveringen och slippa trafikbruset är mycket värt även det. Dessutom finns en hel del att se.
Numera finns riktiga kaffebryggare nästan i varenda trottoarholk. Trots de dyra bryggarna kostar inte kaffet mera än 6-10 kr. De stora kedjorna och de lite mera påkostade ställena tar förstås dubbelt så mycket eller ännu mera, Därmed inte sagt att man får bättre kaffe.
Ett sådant lite exklusivare ställe är Baan Phor Liang Meun i Chiang Mai. Man måste veta om det för att hitta dit, där det ligger på en liten bakgata.
Man möts av en märklig miljö. Det är som att kliva ut i en arkeologisk utgrävningsplats, men man ska veta att allt är nytillverkat av lokala konstnärer och bildhuggare.
Kaffet är som sagt inte så mycket bättre här än på trottoaren, men att få sitta en stund i den lummiga serveringen och slippa trafikbruset är mycket värt även det. Dessutom finns en hel del att se.
