JORDBÄVNINGSSKADOR

Efter den stora jordbävningen som drabbade Nepal förra året har mycket byggts upp igen, men ute på landsbygden är det fortfarande illa. Folk på gatan är mycket irriterade över regeringens sätt att (inte) använda de stora summor pengar som inkommit från olika håll i världen. Det är de små hjälporganisationerna som har gjort mest nytta ute på landet, men många bor fortfarande i tält eller i enkla plåtskjul och nu väntar ännu en vinter.

Man kan förstå den skräck folk kände när marken gungade och husen svajade i de smala gränderna i den gamla delen av Kathmandu, Här har man stöttat skadade byggnader med grova träbjälkar.

Ibland hjälper det inte att husen håller när marken under ger vika,

Många gamla tempel skadades, men det här är under renovering och kan nog räddas.

Men av andra återstår bara en hög tegel.

Det höga tornet Dharahara föll. Det rasade även under 1937 års jordbävning, men byggdes upp igen.

Den här grafittibilden visar vad som hände.

Och den här visar hur folk kände sig under jordbävningen.

DASHAIN

I oktober firar man Dashain i Nepal. Det är den kanske största högtiden under året och många nepaleser tar sig några dagars välbehövlig vila och åker iväg för att träffa släkt och vänner. Att så många ger sig av innebär att den normalt så kaotiska huvudstaden Kathmandu blir ganska behaglig att vistas i. Nackdelen är att väldigt många affärer och restauranger håller stängt.

Smoggen brukar ligga tät över staden. Luften är allt annat än behaglig att inandas och efter någon dag börjar man hosta och harkla sig precis som alla andra. Under Dashain kan dock smoggdimmorna lätta och staden framträder ur diset.

Själv firade jag Dashain i Sanothimi strax utanför stan. Här ligger en av SOS Barnbyars anläggningar och här har mitt fadderbarn vuxit upp.

Redan kl 7 på morgonen samlades bybefolkningen kring det lilla templet. Högtidligheten började med att vi blev bestänkta med vatten ur ett stort krus, som dekorerats med kodynga. Troligen hade även vattnet "spetsats" av ropen och grimaserna att döma från dem som blev extra blöta.

Det var inte med någon större entusiasm som en av de finklädda tjejerna fick "äran" att bära hem urnan till ceremonimästarens bostad efteråt.

Efter att ha blivit nedstänkta med det heliga vattnet så vidtog välsignandet. Här fick var och en en röd fläck i pannan och några väl valda ord.

Under Dashain är det också vanligt att man bygger en stor gunga av bambustänger. Här gungar sedan ung som gammal och det är ofta kö, även om det på bilden förefaller ganska lugnt.