TIHAR 1

Tihar är en femdagars högtid som firas över hela Nepal samt i delar av Indien. Det är ljusets högtid, men också gudinnan Laksmis. För barnen är det här så nära vår julafton man kan komma.

Första dagen är de svarta fåglarnas - främst då kråkans och korpens. Man lägger ut godsaker åt fåglarna som låter sig väl smaka.

Andra dagen är tillägnad hunden. De pryds med blomsterkransar och får ofta även röda fläckar - tikas - målade i pannan.

Under den tredje dagen vördar man kon lite extra. Kon är ju även normalt ett heligt djur här, men under Tihar pryds de med blomster och målas liksom hundarna. Dessutom får de förstås extra gott att äta. Om man kryper under kon den här dagen så påstås det bringa lycka under året.

Det går åt mängder av blomstergirlanger så många är sysselsatta med tillverkning och försäljning av dessa.

Affärer och hus ska smyckas.

Man bakar även speciella bröd till den här högtiden.

JORDBÄVNINGSSKADOR

Efter den stora jordbävningen som drabbade Nepal förra året har mycket byggts upp igen, men ute på landsbygden är det fortfarande illa. Folk på gatan är mycket irriterade över regeringens sätt att (inte) använda de stora summor pengar som inkommit från olika håll i världen. Det är de små hjälporganisationerna som har gjort mest nytta ute på landet, men många bor fortfarande i tält eller i enkla plåtskjul och nu väntar ännu en vinter.

Man kan förstå den skräck folk kände när marken gungade och husen svajade i de smala gränderna i den gamla delen av Kathmandu, Här har man stöttat skadade byggnader med grova träbjälkar.

Ibland hjälper det inte att husen håller när marken under ger vika,

Många gamla tempel skadades, men det här är under renovering och kan nog räddas.

Men av andra återstår bara en hög tegel.

Det höga tornet Dharahara föll. Det rasade även under 1937 års jordbävning, men byggdes upp igen.

Den här grafittibilden visar vad som hände.

Och den här visar hur folk kände sig under jordbävningen.

DASHAIN

I oktober firar man Dashain i Nepal. Det är den kanske största högtiden under året och många nepaleser tar sig några dagars välbehövlig vila och åker iväg för att träffa släkt och vänner. Att så många ger sig av innebär att den normalt så kaotiska huvudstaden Kathmandu blir ganska behaglig att vistas i. Nackdelen är att väldigt många affärer och restauranger håller stängt.

Smoggen brukar ligga tät över staden. Luften är allt annat än behaglig att inandas och efter någon dag börjar man hosta och harkla sig precis som alla andra. Under Dashain kan dock smoggdimmorna lätta och staden framträder ur diset.

Själv firade jag Dashain i Sanothimi strax utanför stan. Här ligger en av SOS Barnbyars anläggningar och här har mitt fadderbarn vuxit upp.

Redan kl 7 på morgonen samlades bybefolkningen kring det lilla templet. Högtidligheten började med att vi blev bestänkta med vatten ur ett stort krus, som dekorerats med kodynga. Troligen hade även vattnet "spetsats" av ropen och grimaserna att döma från dem som blev extra blöta.

Det var inte med någon större entusiasm som en av de finklädda tjejerna fick "äran" att bära hem urnan till ceremonimästarens bostad efteråt.

Efter att ha blivit nedstänkta med det heliga vattnet så vidtog välsignandet. Här fick var och en en röd fläck i pannan och några väl valda ord.

Under Dashain är det också vanligt att man bygger en stor gunga av bambustänger. Här gungar sedan ung som gammal och det är ofta kö, även om det på bilden förefaller ganska lugnt.

SNART AVRESA

Det börjar dra ihop sig för en resa till Thailand igen, men även Nepal står på schemat den här gången. Det blir första gången jag besöker landet efter den stora jordbävningen....

Det höga tornet till vänster i bilden rasade när marken skakade som värst.

EN FIKA I CHIANG MAI

... kan man numera få i snart sagt varenda gathörn. Kaffedrickandet har ökat kopiöst i det här landet. Vi turister har ju alltid velat ha en kopp riktigt gott kaffe, men för 10-15 år sedan var det svårt utanför storstäderna. Åtminstone i Bangkok fanns  Starbucks och Black Canyon, men annars fick man nöja sig med att sippa Nescafé.

Numera finns riktiga kaffebryggare nästan i varenda trottoarholk. Trots de dyra bryggarna kostar inte kaffet mera än 6-10 kr. De stora kedjorna och de lite mera påkostade ställena tar förstås dubbelt så mycket eller ännu mera, Därmed inte sagt att man får bättre kaffe.

Ett sådant lite exklusivare ställe är Baan Phor Liang Meun i Chiang Mai. Man måste veta om det för att hitta dit, där det ligger på en liten bakgata.

Man möts av en märklig miljö. Det är som att kliva ut i en arkeologisk utgrävningsplats, men man ska veta att allt är nytillverkat av lokala konstnärer och bildhuggare.

Kaffet är som sagt inte så mycket bättre här än på trottoaren, men att få sitta en stund i den lummiga serveringen och slippa trafikbruset är mycket värt även det. Dessutom finns en hel del att se.

LUANG PRABANG - 20 ÅR SOM VÄRLDSARV

Helt ovetande om den stora händelsen kom vi till Luang Prabang i Laos i början av december. Men någon gång ska man ju också ha tur med tajmingen. Det var oväntat svårt att hitta rum, tyckte vi, men det var ju inte så konstigt med tanke på jubiléet,

Dagen började med parader. Något som vi var vana vid efter att ha firat Loy Krathong i Thailand. Det hela tog så småningom slut, vilket kändes lite snopet eftersom det ryktats om elefanter också. Ett par tjejer bredvid oss bekräftade ryktet.
- Jo då, de kommer. Följ med oss!
Så det var bara att hänga på och damerna såg till så att vi kom till ett bra ställe med utsikt över tillställningen.

I spetsen gick en vit elefant. Egentligen inte vit, men betydligt ljusare än de övriga. I forna tider tillkom alltid en vit elefant kungen. Den anses fortfarande som helig.

I kön blev det så lite "Baby Elephant Walk"

Vid målet väntade så elefanternas belöning. Ett var sitt bord med elefantgodis hade dukats upp.

ETT MÄRKLIGT VATTENFALL

En dag blev jag och ytterligare ett par stamkunder bjudna av vårt favoritcafés ägarinna till ett märkligt vattenfall i Mae Taeng-distriktet. Vattenfallet hette Bua Thong och såg väl inte så annorlunda ut mot andra vattenfall.

Det märkliga låg i stenarna i vattnet. De var av porös kalksten med en yta som ett sandpapper, vilket betydde att man kunde klättra uppför vattenfallet utan att halka.

Det var mest thailändare som sökt sig hit och de hade picnic med mängder av mat som vanligt.

Runt omkring området fanns bara djungel och åter djungel.

Den här underliga knölkallan växte också i närheten. Man använder den som krydda vid matlagning, men i blomstadiet lär den ska lukta vedervärdigt.

Ännu en märkvärdighet med detta vattenfall är att källan är underjordisk. Vattnet bubblar upp ur denna grop vars botten har en blågrön lyster.